GRISRIMMET

GRISRIMMET

Grasserade i Ås-trakten i början av 1930-talet.

Det började med att Jans-Nirs och Edvin på Boställe språkades vid:

- Dä va en fin gris, sa Jans- Nirs
- Dä ä min, sa´ Edvin
- Ska vi schlakt´en? sa banvkten
- Vänt e stûnn, sa Viklûnn
- Dä ä dä vi inte kan, sa Portmann

Nu hade beslutet tagits och praktiska saker skulle vidtagnas:

- Jä vill taga den av daga, sa Oskar på Haga
- Jä vill skjute´n, sa Syste-guten

Och hur man skulle dela fångsten:

- Jä vill ha magen, sa Ivar på Hagen
- Jä vill ha bena, sa Elsa på Rena
- Jä vill ha bogen, sa Ola på Skogen
- Jä vill ha vamma, sa Systefamma (grisar har ju inte ”vamm”, men det var inte så noga)
- Jä vill ha sval´n, sa Nirs vö Dal´n
- Den ä rôten, sa Ernst i Brôten

Eller om man skulle sälja grisen:

- Hôrt ska vi sâlj´en, sa Harry Dâljen
- Vi lemner´n på Göta (konsumföreningen i Charlottenberg), sa Per i Bröta

Och i så fall hur frakten skulle ordnas:

- Hô ska vi ha för skjuss, sa Pontus (far till upptecknaren)
- Ja, hôss ska vi frakte´n, sa banvakten
- Vi tar´n på sparken, sa Brunmarken
- Nej, vi tar´n på bil, sa Johan Pihl
- Vi kan inte stârt´en, sa Hjalmar på Snârten
- Jag kan bilen stârta, sade Jonas-Mârta (hustru till Ås-bygdens åkeriägare)

Sen vet vi inte riktigt hur det fortsatte, det hela……

December 2002
Karl-Olof Guldbrandsson kommer ihåg


Och här kommer det mer grisrim från Tore ”Vö Âlva” Kjällman och Svea Jonsson:

- Dä finns itte se fin gris i hele Sverige, sa Gustav på Berge
- Han har knôrr på rompa, sa Marja på Tomta
- Vi sâljer bare ene hâlva, sa Viktor vö Âlva
- Vi sâljer både ben o märg, sa Sjöberg
- Han har stor mage, sa Värner i Hage
- Ja, han eter opp alle potätera, sa Ola på Åssätra
- Han ha gjort rent i hon, sa Hans på Mon
- Han har ont i magen, sa Ivar på Hagen
- Han går igönom skyggårn, sa Anners på Nyggårn
- Dette va itte narri, sa Norste-Marri
- Dätta går rent gâle, sa Anners på Jale,
- Den bryter senne ben, sa Anna Blomgren
- Dä blir vârre o vârre, sa Adelsparre (Adolf på Smibacken)
- Dä ä ingen fara, sa Sara
- Ska vi ta´n i säcken, sa Per vö Bäcken
- Dä blir ett stort lass, sa Jonas
- Dä blir möe å få i panna, sa Väste-Johanna
- Ja, men nu tar´n vi av daga, sa Kersti på Haga
- Ja, nu får dä bli ett slut, sa Väste-Knut

Ramsor

Några muntligt traderade ramsor:

Apala mesala mesinka meso
sebedej sebedo
extra lara
Kajsa Sara
häck väck vällingsäck
ut med dig din långe mans väg


Ax kax näveri nôll
Dalby körke treller ikôll
vår står än ett år
Inte stäle å inte ljuge
Dätta e se sant som tjuge

Bake, bake litta kake
mjôle, mjôle, mjôle
Pecke, pecke, pecke
åsse kaster vi´a langt in i ommen

Vet du att min farfars far
dansat upp på lina har?
Högt i luften har han gått
och ibland på händer stått.
Men så for han bort till Kina
och där brast hans kära lina.

Vet du att min mormors mor
vandrat uppå rullskridskor?
Ifrån Mora ner till Gränna
såg man ofta henne ränna
tills hon vel på vägen tog,
körde vilse i en skog.
Ingen nånsin henne fann.
Så det gick när hon försvann.


Erik bak sterik filliferik nickisterik
kom igen du Erik

Kalle bak stalle fillifalle nickistalle
Kom igen du Kalle

Lena bak stena filifena nickstena
Kom igen du Lena

Erik perik kallevalla verik
Kallevalla vinken stinken sterik

Kalle palle kallevalla valle
Kallevalla vinken stinken stalle

Lena pena kallevalla vena
Kallevalla vinken stinken stena


Ole dole doff
kinkel ane koff
koffel ane binke bane
ole dole doff


Rie rie reppe, sa räven
har du sett nôa litta flecke bortmä vägen?
"Ja, jä såg e som satt på e tuve å batt på e luve" (batt = stickade)
"Dä va mi", sa räven


Åppete en backe, uffere en dal
käre mor å far
gi´mä litte salt
för jä ska slakte min store julegalt.
Piipen!

(Under tiden man läser låter man fingrarna vandra från magen upp till halsen på ungen och där utropar man Piipen!)

Som ramsa kan man också använde
Lacke, lacke, lacke piipen
(Piipen när man kommit upp till halsgropen)

Till Island med Lena o Hannes

Den 7 - 10 september 2007 fick jag chansen att följa med Lena och Hannes till Island på en lillsemester. Lena är min dotter och Hannes ett av mina barnbarn, 17 år. De bor i Orsa.

Lena har en kompis från Fornby folkhögskola i Borlänge (25 år sedan), isländska som heter Gerdúr och bor med man och två pojkar i Kópavogur, en förstad till Reykjavik. Dit åkte vi fredagen den 7 september.

Men först flög vi från Arlanda över ett molnigt Sverige, ett likaledes molnigt Norge och en molnig Atlanten. Och i Keflavik regnade det. Och så gjorde vi uppehåll vid Blå Lagunen dår vi badade i en varm, c:a 35 grader, salt, svavel- och kiselhaltig sjö, en halv till en och en halv meter djup. Botten var lavasten, som vanligtvis är mycket vass och svår att gå barfota på. Men här var den avjämnad av kislet i vattnet, inga skarpa taggar eller hörn att sticka sig på. Vattnet var som mjölk, mjukt, varmt, behagligt. Man flöt som en anka. Och reströttheten bara rann av en.

Ett stort välbehag spred sig i kroppen.

Sålunda relaxade tog vi buss in till Reykjavik där Gerdúr mötte och körde oss hem till sig. Hon bor med sin man Oskar och två från Calcutta adopterade brunögda, glada yrväder - Andrei, 7 år , och Daniel , 9 år - i ett tvåvånings radhus på närmare 200 kvadratmeter. När vi installerat oss kom Oskar hem från jobbet.

Han hälsade: Hallo, I´m Oskar, how are you?

Hallo, I´m Karl-Olof, I´m fine.

Oskar: What about a drink? Snabba ryck!

Jorå, det startade med Islands-specialiteter direkt.

Drink: Brennivin (tidigare benämnd Svarta Döden) tre påfyllningar!

Snacks: Sur haj och torkad sej. (Hajen spelar i samma smakdivision som surströmming, torrfisken riktigt fin, med smör till, förstås )

Förrätt: Kokad fårskalle. Lena och jag fick var sin halv underkäke med tunga. Smakade bättre än det såg ut! Värdfolket delade på överkäke med skalle och ögon. Hannes avstod.

Varmrätt: ugnsbakad torskfile med kokpotatis. Läckert! Nu började man känna igen käket.

Dryck: Ett gott franskt vitt vin, vatten.
Desset: Glass
Kaffe & cognac

Kommunikation:

Gerdúr: isländska, svenska och engelska

Oskar: isländska och engelska

Daniel o Andrei: isländska

Lena, Hannes och jag: svenska och engelska

Sen sov vi gott och glömde tidsskillnaden på två timmar.

Lördag stadsrundtur med foto, lunch och shopping. Kvällen prat om Islands kultur, ekonomi, historia mm.

Söndag guidade Gerdúr oss i strålande solsken, under en 30-milatur, på sevärdheter. Islands säregna natur med lavafält där ånga pyste ut här och var, jöklar,bondgårdar, antydan till skogar, man planterar miljontas nya plantor varje år. Vi såg Gullfoss mäktiga vattenfall, som man kunde gå alldelse intill. Geysir, som sprutade vatten och vattenånga 20 m upp i luften var femte minut, cirka, Tingvellir, där historiens vingslag riktigt hördes. År 930 hölls här första tinget där alla fria män på Island deltog. Den dramatiska vulkannaturen i området förhöjde intrycket starkt.

På kvällen avskedsmiddag med läckert isländskt fårkött.

Bad i värdfolkets bubbelpol

Fyllda av starka intryck och med stor tacksamhet i hjärtat mot vårt trevliga och gästfria värdfolk återvände vi till ett regnigt Sverige. Och jag mycket glad över att få vara tillsammans med Lena och Hannes under fyra fina avspända dagar.

Karl-Olof skrev

Lena och Hannes fotograferade